martinasmirakel.blogg.se

 

För när jag tog dessa bilden så gjorde jag det snabbt i farten för jag va ju tvungen att snabbt promenera vidare så att jag skulle få min morgonpromenad medans Theo sover och här sögs de fan inte in några höstlukter eller färger, evetuellt ett höstlöv i näsan i farten kanske! För man måste ju hinna och va en sån himla duktig människa och när man kommer hem ska det ju duschas, ätas, matas, bytas, lekas, städas, plockas, njutas, göra sig iordning och allt va det nu är man ska hinna med innan man ska hämta Joel på dagis. MEN!

Hade jag lagt ut bilden på insta så hade det säkert stått något i stil med åh vilken härlig morgon! Och så hade ni alla trott att "ah va mysigt dom har det och går och strosar så här en höstmorgon" eller eventuellt "va fan jävla hurtbulle sluta ge oss alla andra dåligt samvete" eller " hur hinner hon med att gå ut och gå på dagarna och känna ett sånt lugn" typ så för det hade varit ungefär så jag hade tänkt om jag hade sett den på någon annans insta. Varför ska vi alla lägga ut bilder som visar på att vi har ett så himla perfekt liv!??? Det blir ju inte speciellt perfekt bara för att man försöker visa det utåt. Visst jag fattar självklart att man gärna vill sköna till sitt liv lite, ingen vill väl visa att nåt kan va tokigt i ens liv?? Så absolut att jag hellre visar en bild på två glada gulliga pojkar som sitter i soffan och myser än en bild på två pojkar som skriker och gråter och drar i mig för att jag ska vara med överallt och ingen stans. Eller att jag hellre visar upp en bild på mig själv när jag känner mig smal och fin och träningen har funkat perfa i två veckor än en bild där jag haft migrän en vecka, ätit dålig och känner mig allmänt tjock! Men jag hade lixom önskat att man inte gjorde så! Livet kan ju inte alltid vara perfekt, jag menar jag är jätteglad och lycklig över min livssituation just nu. Jag tycker jag har fint hem, fina barn, fin man, fina vänner och familj men det betyder ju inte att jag ALDRIG e ledsen, arg, skäller på barnen eller fredrik, irriterad ja allt vad de nu kan va. För det känner jag och jag känner det ofta! Men sen går de oxå ibland över ganska fort och ibland tar det längre tid. Och jag tror inte jag är ensam att känna såhär speciellt bland oss mammor!?? Men eftersom vi alla ställer så höga krav på oss själva och att visa alla andra att vi e minsann så himla lyckliga och våra barn är helt perfekta och snälla och allt så godkänner vi ju att livet inte kan va annat än perfekt! och just idag känner jag bara såhär VÅGA VÄGRA PERFEKTA FEJKLIVET! 

Min bild idag borde varit en mamma med gympadojer på och hurtbullegår med barnvagnen i ena handen, mobilen i andra, kaffet i håret och en hammare slagandes i huvudet.

 

Man vill ju inte se tusen "tycksyndommigbilder" heller men lixom mer sanningsbilder. Är du inte lycklig försök inte få det att se ut om det på facebook eller instagram utan jobba på det på riktigt istället. Så får väl se hur många vänner jag har kvar på insta ida då haha :P 

Jobba med er själva och sänk era krav! Låter ju väldigt lätt och ge dom råden till andra som jag gör nu men jag vet att det inte är så enkelt men det krävs ju också att man aktivt jobbar med sig själv!

 

Ta nu hand om er!

 

Ja just det ja, Joel åt upp mitt ppiller igår vid frukosten! Haha nu blir han ju inte gravid iaf :P Ringde och kollade med giftcentralen eller va det nu heter om det va farligt men dom kan äta typ en karta innan de e farligt så de va ju bra de ;) 

 

Idag börjar Greys <3 som jag har längtat:D